...

Det är sällan jag skriver och som oftast så är det när jag mår sämre och det händer jobbiga saker omkring mig. Mammas tillstånd försämras,förbättras,försämras o.s.v...... Så har det varit i ett halvår nu. Ett halvt år har hon tillbringat på sjukhus. inte bara ett utan ett antal. I söndags var tillståndet kritiskt.Och idag har jag pratat med henne på tfn. Och hon låter pigg. Men jag kan inte koppla av för nu har turerna varit så många så det har varit upp som en sol och ner som en måne...Just nu skiner solen men man vet aldrig för hur länge. Vad händer mer i mitt liv? En kär vän har fått beskedet att hon fått bröstcancer och jag lider så otroligt med henne.En underbar människa som sprider glädje och värme. Nu håller vi alla tummar för att allt ska bli bra. I går körde systerns sambo av vägen efter att ha blivit påkörd. Man kan säga att han hade änglavakt då han kröp ur bilen utan en skråma trots att bilen var mos...Tack till dig ängel som vakade vid hans sida. Händer dock en del positiva saker i livet och det är att Tim verkar må mycket bättre och jag kan inte med ord beskriva hur jag känner mig när jag ser hur han svarar på sin medicinering:) Har ett knä som har pajjat men i all bedrövelse så är det en fis i rymden! Livet...Ja,jag har vetat länge att det inte är en dans på rosor och kommer nog aldrig bli. Men börjar inse att jag måste göra val för att få saker och ting att bli annorlunda...Om någon ska ändra på det så är det bara jag.

Vissa dagar....

Vill jag bara skrika ur mig allt det som finns inombords. Men det stockar sig och låser sig fast. Och det känns som jag ska explodera... Snart helg för mig och 2 dagars ledighet. Ska ta tillvara på solen och värmen. För lika fort som den dyker upp kan den försvinna lika fort....