Nu börjar det..

Måndag gick. Tisdag gick och ingen skola. Varför skulle det se annorlunda ut än innan sommarlovet? pratade med läraren i morse och för en timme sen ringde kvinnan från BUP. Vi är kallade till möte på Fredag med BUB,lärare,pedagog m.f.l. Nu kommer vi gå igenom samma race igen,och igen och igen...orolig i själen och vill bara att allt ska få en vändning. Letar ljuspunkter i livet för att hålla mig på benen. Nu börjar det.

När kroppen säger STOP!

Det är ingen nyhet. Ni som läser min blogg vet hur tillvaron ser ut. Att det ofta är tungt och motgångarna avlöser varandra. Efter en händelse i Söndags kände jag att det var droppen som fick bägaren att rinna över. Och jag kände att jag inte orkade ge så mycket mer. Jag grät och grät och funderade på hur jag skulle orka gå vidare och INTE springa in i den berömda "väggen". Kloka människor gav mig råd goda råd men det var min älskade mamma som sa: GÅ till läkaren och be att bli sjukskriven. Hennes ord fick mig att gå iväg. Min kloka,fantastiska mamma. Som trots att hon själv har det jobbigt lyssnar på mig när allt är tungt. Läkaren jag träffade idag beskrev mig efter att ha lyssnat på min historia.Han sa: Hilde,du är som en container som är till bredden fylld med skit och det får inte plats mer nu. Han lyssnade på MIG och bara förstog. Det är otroligt skönt att stöta på en sådan person när man mår som jag gör nu. Sjukintyg till den 27 Augusti. Gå hem och vila upp dig nu. Långa promenader för att rensa hjärnan. Det var hans recept. Dom här veckorna ska jag nu försöka reda ut livet. Vad som ska göras och hur jag vill förändra det för att göra det lättare. Försöka fokusera på Tim och vad som kommer hända när han börjar skolan. För vi vet faktiskt ingenting i nuläget. Han är hos mig nu. En hel vecka. En vecka som han kommer tillbringa större delen på sitt rum. Vill så gärna nå honom men jag hittar ingen väg in....Men jag vet att det kommer bättre tider. För oss alla...