fredag 3 maj 2013

Har väntat på den här dagen...

Ända sen vi lämnade henne i somras.Att få åka hem till mamma.Sätta mig i bilen och åka dom där många bilen.Nästan exakt 120 mil.En lång väg att åka men en resa som är värd att sitta i timmar bakom ratten.Timmar av väntan,längtan.Känslan när man kommer upp till Tärnaby och veta att det inte är allt för lång bit kvar.Känslan av att köra in i Mosjöen och veta att det bara handlar om några minuter innan man är framme.och hon står där på trappan och väntar på oss.Det där leendet som bara mamma har.Att se glädjen och lyckan över att vi är framme.Att få kliva ur bilen och bara krama om henne hårt,hårt.

Snart ett år sen vi var där nu och när vi lämnade henne då visste vi inte vad som skulle hända under året som skulle komma.Om hon skulle bli sjuk igen och vi kanske inte skulle hinna komma fram.Oron över att hon var själv och vi var här.Vi visste ingenting.Men allt gick bra och hon har blivit så mycket bättre.

Minns bilden av henne i somras när vi var där.Jag,barnen och S.När hon mötte oss på trappan så såg hon ut som en liten fågelunge efter den pärsen hon gått igenom.Både jag och Linn reagerade på hur liten hon blivit.Så skör.

När vi möter henne i morgon kommer vi mötas av en friskare mamma med mera ork och så mycket piggare.Och den känslan,när jag får lägga armarna om henne.den är obeskrivlig.Det kvittar hur gammal man blir så är mammas armar där man känner sig som tryggast.Där man kan andas ut.Där ingenting känns omöjligt.

Det händer mycket.Konstant.Hela tiden.och det finns dagar där jag verkligen bara vill lägga mig ner och ge upp.Lämna över till någon annan och säga att nu är det STOP! Inget mer!Men på något jävla konstigt vis så hittar man den.Kraften,orken,kämparviljan att orka gå vidare.Det är många ggr jag använder orden"Gå vidare,över och igenom.Framåt,framåt!

Jag lägger energi på saker jag borde lägga åt sidan nu.Och kanske är det dax.För att orka med det som betyder mest.Jag har gjort mitt val och säger att jag ska.Men min hjärna är inte alltid den mest förståndiga.Men det är inte alltid så enkelt.Hur gärna jag än vill.

Resan till mamma innebär att få andas ut en stund och samla krafter.Och förhoppningsvis komma hem som en starkare person som är redo att sätta ner foten till det som gör mig illa och skadar mig mer än det hjälper mig.

<3 a="" href="http://www.youtube.com/watch?v=49k1EQdoMeU">http://www.youtube.com/watch?v=49k1EQdoMeU