Om en person kan visa så mycket hat,tänk då på all den kärlek vi kan visa tillsammans..

Så otroligt kloka och fina ord. Från någon som gått igenom något så fruktansvärt.

Dom senaste dagarna har märkt många både psykiskt och fysiskt och livet kommer aldrig bli det samma igen. Även vi som aldrig var där och upplevde det vansinniga och oförklarliga våldet från en person har berörts på så många sätt. Så mycket tankar och frågor och den största frågan: Hur kunde det få hända? Tror aldrig vi kommer få svar på den frågan. Kritik riktas mot polisen och deras försenade insatser. Det är alltid samma visa när det händer saker. Polisen får ta mycket kritik.Vi ägnar all för mycket tid åt att kritisera och skylla på andra och kanske är det så att vi måste.Måste för att hitta en syndabock.Men hur mycket vi än beskyller andra för vad som kunde ha gjorts annorlunda som kommer det ALDRIG ge livet tillbaka till alla dessa som mötte galningen som släckte deras liv..

Jag vet inte om jag tagit till mig ordentligt vad som egentligen hände.Hur många ungdomar det var som blev offer för mannen som sköt ihjäl dom helt kallblodigt. Kommer man någonsin förstå omfattningen? Man ser hav av blommor och man ser tusentals sörjande människor. Och jag gråter. Jag gråter för jag sätter mig in i känslan hur jag som förälder skulle uppleva om det varit mina barn som varit där. om någon av dom ringt eller messat mig och berättat vad som hänt. Att jag som mamma i andra änden på telefonen inte kan göra något. Känna maktlöshet och panik för vad mina barn går igenom. Skräcken och rädslan. Hur kan man någonsin orka gå vidare efter en sådan sak? Hur kan jag någonsin lägga mig ner på kvällen och sova och höra mina barns ord och rädsla. Jag tror inte jag skulle ha styrkan. Känslan av att man inte kunde vara där och skydda och trösta. Att veta att deras sista minuter i livet bestod av sådan skräck inför att veta att du kommer att dö där och då. Vetskapen om att du kommer aldrig få svar..Man kan omöjligt sätta sig in i vad anhöriga,nära och kära går igenom.MEN: Vi kan ta lärdom av hur fort våra liv kan ändra sig. Lära oss ta vara på det vi har.Lära oss visa mer kärlek och omtanke och visa våra medmänniskor att vi bryr oss. Vi kan lära oss att gnälla mindre och se det vi har istället för att klaga över det vi aldrig får.

En tanke till alla dessa drabbade i Norge som livet aldrig kommer bli det samma för igen...

Jag gör många fel

Och jag vågar stå för dom.Men ibland känns det som man gjort något fast man vet att det inte är så men ändå står man där med skuldkänslor och undrar vad man gjort?

15 timmar på jobbet idag och jag är trött.Kvällen slutar med tårar i sängen innan sömn. Hoppas på en bättre morgondag..

En sliten tjej...

Längesen jag skrev något nu och det har hänt mycket det senaste tiden. Funderar allvarligt på att göra en film om mitt liv när jag blir äldre för den lär bli mycket innehållsrik.

Vi är redan i mitten av sommaren och jag funderar på vart dagarna tar vägen? Snart en veckas ledighet med min Staffan och även om vi inte ska göra något speciellt så ska det bli skönt att bara få "va".

Jag har svårt för att erkänna när jag känner mig trött och sliten men just nu,som jag känner idag så kan jag känna att det inte behövs mycket för att tårarna ska komma. Jag är inte kroppsligt trött utan själsligt. Det är mycket i omgivningen som påverkar mig och jag vet inte hur länge till jag ska orka innan jag får ett utbrott. Och kommer det så lär ingen bli glad. Så mycket vet jag. Frågan är bara hur mycket man ska acceptera innan man sätter ner foten och säger vad man känner och tänker? Kanske beror det på mina hormoner så här dagarna innan mens som gör att jag mår så här.

Saknar mina underbara flickor som varit borta alltför länge nu men som kommer hem i morgon. Behöver deras energi runt mig känner jag nu när jag mår såhär..

Lång arbetsvecka denna vecka men det är helt ok. Jag älskar mitt jobb och mina arbetskompisar och det är många härliga skratt.

Har en sambo och barn jag älskar högt och det är det som håller mig uppe...