Längesen jag skrev något nu och det har hänt mycket det senaste tiden. Funderar allvarligt på att göra en film om mitt liv när jag blir äldre för den lär bli mycket innehållsrik.
Vi är redan i mitten av sommaren och jag funderar på vart dagarna tar vägen? Snart en veckas ledighet med min Staffan och även om vi inte ska göra något speciellt så ska det bli skönt att bara få "va".
Jag har svårt för att erkänna när jag känner mig trött och sliten men just nu,som jag känner idag så kan jag känna att det inte behövs mycket för att tårarna ska komma. Jag är inte kroppsligt trött utan själsligt. Det är mycket i omgivningen som påverkar mig och jag vet inte hur länge till jag ska orka innan jag får ett utbrott. Och kommer det så lär ingen bli glad. Så mycket vet jag. Frågan är bara hur mycket man ska acceptera innan man sätter ner foten och säger vad man känner och tänker? Kanske beror det på mina hormoner så här dagarna innan mens som gör att jag mår så här.
Saknar mina underbara flickor som varit borta alltför länge nu men som kommer hem i morgon. Behöver deras energi runt mig känner jag nu när jag mår såhär..
Lång arbetsvecka denna vecka men det är helt ok. Jag älskar mitt jobb och mina arbetskompisar och det är många härliga skratt.
Har en sambo och barn jag älskar högt och det är det som håller mig uppe...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar