Jag är den personen som vill rädda hela världen. Men hur klarar man det när man inte längre kan rädda sig själv?

Trött....

När varje kliv känns som att bestiga Mount Everest och när varje andetag känns som det vore fyllt med tusen ton sten och man inte vill någonting längre. När det känns som jag gör allt för att vara alla andra till lags och satt mig åt sidan fullständigt för att ingen annan ska må dåligt. När jag satt mig själv i sista ledet för att ingen ska behöva känna det jag känner..Och jag ställer mig frågan vad jag ska göra för att sätta mig själv först för en gång skull och vara egoist. Och jag inser att jag är inte den personen. Då funderar jag på om jag ska gå så här genom livet och känna så här. Och jag förstår så väl vad svaret är...


Trött....

Har väntat på den här dagen...

Ända sen vi lämnade henne i somras.Att få åka hem till mamma.Sätta mig i bilen och åka dom där många bilen.Nästan exakt 120 mil.En lång väg att åka men en resa som är värd att sitta i timmar bakom ratten.Timmar av väntan,längtan.Känslan när man kommer upp till Tärnaby och veta att det inte är allt för lång bit kvar.Känslan av att köra in i Mosjöen och veta att det bara handlar om några minuter innan man är framme.och hon står där på trappan och väntar på oss.Det där leendet som bara mamma har.Att se glädjen och lyckan över att vi är framme.Att få kliva ur bilen och bara krama om henne hårt,hårt.

Snart ett år sen vi var där nu och när vi lämnade henne då visste vi inte vad som skulle hända under året som skulle komma.Om hon skulle bli sjuk igen och vi kanske inte skulle hinna komma fram.Oron över att hon var själv och vi var här.Vi visste ingenting.Men allt gick bra och hon har blivit så mycket bättre.

Minns bilden av henne i somras när vi var där.Jag,barnen och S.När hon mötte oss på trappan så såg hon ut som en liten fågelunge efter den pärsen hon gått igenom.Både jag och Linn reagerade på hur liten hon blivit.Så skör.

När vi möter henne i morgon kommer vi mötas av en friskare mamma med mera ork och så mycket piggare.Och den känslan,när jag får lägga armarna om henne.den är obeskrivlig.Det kvittar hur gammal man blir så är mammas armar där man känner sig som tryggast.Där man kan andas ut.Där ingenting känns omöjligt.

Det händer mycket.Konstant.Hela tiden.och det finns dagar där jag verkligen bara vill lägga mig ner och ge upp.Lämna över till någon annan och säga att nu är det STOP! Inget mer!Men på något jävla konstigt vis så hittar man den.Kraften,orken,kämparviljan att orka gå vidare.Det är många ggr jag använder orden"Gå vidare,över och igenom.Framåt,framåt!

Jag lägger energi på saker jag borde lägga åt sidan nu.Och kanske är det dax.För att orka med det som betyder mest.Jag har gjort mitt val och säger att jag ska.Men min hjärna är inte alltid den mest förståndiga.Men det är inte alltid så enkelt.Hur gärna jag än vill.

Resan till mamma innebär att få andas ut en stund och samla krafter.Och förhoppningsvis komma hem som en starkare person som är redo att sätta ner foten till det som gör mig illa och skadar mig mer än det hjälper mig.

<3 a="" href="http://www.youtube.com/watch?v=49k1EQdoMeU">http://www.youtube.com/watch?v=49k1EQdoMeU

Vaknar upp

Och det är grått ute.Regnet hänger i luften.Och någonstans inom mig vaknar något upp och jag börjar inse.Vad jag måste göra.Kommer till insikt.En känsla av sorg sköljer över mig men jag förstår att det är det bästa.För mig.

<3 div="">

5 dagar kvar!

Tills jag tar med mig syster yster och åker till Nordnorge för att besöka mamma.I tio dagar ska vi vara där.och jag längtar.Längtar bort.Att få lite avstånd till det som händer här hemma.Längtar efter att få umgås med min älskade mamma.Få rå om henne.Att få lite tid att tänka över och reflektera över händelser i mitt liv.Vad jag skulle ha gjort och inte ha gjort.Kunde jag ha gjort mer?Vart gick det fel och hur jag ska gå vidare för att orka med.Ta beslut.

När jag kommer hem ska jag aktivt arbeta för våra älskade ungar som sliter så.För alla föräldrar som kämpar mot myndigheter.Försöka få någon att vakna upp och hjälpa oss.

(http://kungoverlivet.se/index.html )

Det svåra med att att åka bort är att släppa det som är här hemma.Att inte ha kontroll.Fast jag har inget val.Jag hoppas att den här resan ska ge mig kraft och ork att se klarare på tillvaron.

Jag vet att många tycker att jag engagerar mig för mycket i andra.Och ja,det gör jag.Men sådan är jag.Vill hjälpa,finnas till.Vara där när någon behöver.och jag hoppas att det kommer bli något bra utav det jag gör.

Om du visste

Vad jag visste skulle du aldrig döma mig utan förstå.Och du kommer nog aldrig kunna förstå vad jag kämpar för och hur mycket ork det tar från mig..

Idag var jag och hälsade på bästa vännen från lågstadiet.Skulle ha kommit för längesen men det har alltid dykt upp hinder.Idag fick jag åka med älskade vännen Hanne.En underbar dag med mycket skratt.

En dag som var så bra slutade så illa.jag fick ta ett beslut som sitter fastetsat på hornhinnan.För att någon skulle få somna in.Fort utan att lida.Jag vet att det var det bästa beslutet och jag hade inget val.Förlåt <3 p="">
Jag går på mina knän just nu och kämpar för att hålla mig på ytan.Jag gör val som gör andra illa.Men jag vill tro att det en dag blir min tur.Att få vakna.Andas och känna att livet känns bra.Utan att oroa mig.

Jag går och lägger mig med tankar om sonen och vad som kommer hända.Det gör jag varje kväll.Och vaknar med samma känsla med oro i kroppen.Har du aldrig varit där kommer du aldrig förstå hur mycket du än tror.

Du kommer heller aldrig förstå hur det känns....Hur gärna du än vill..

Lägger mig med sorg i hjärtat över saknad.Över smärtan över att behöva göra val i mitt liv som jag önskar ogjorda.Sorg över att göra alla andra till lags och bara hoppas...

Min hjärna håller på att explodera!

Och jag är fullt medveten om att jag får skylla mig själv.För jag tar på mig saker,engagerar mig i saker och blir så illa berörd av saker.

Men hur f-n gör man för att låta bli? Jag är så trött på att läsa om folks okunskap när det gäller många ämnen men har insett att det inte är någon idé att ens försöka ge mig in i diskussioner för jag blir helt slut efteråt.Antar att det är kroppen som talar om att man ska låta bli.

Hädanefter ska jag välja mina strider med hjärtat och göra det som känns rätt för mig.

Denna vecka fortsätter kampen och Tims rättigheter och vad som är bäst för honom och vad han behöver.Jag ska säga att det är många ggr jag vill ge upp och är så tacksam som har Hans vid min sida.Hade aldrig orkat med utan honom då han är den enda som förstår.Tack Hans för att du är den du är <3 p="">
Inom en snar framtid blir det ett besök till käre mor som återigen gått igenom en operation som började bra,sen gick det mindre bra men nu är det förhoppningsvis påväg åt rätt håll <3 nbsp="" p="">
Morgondagen ska även fyllas med Audition på Säffleoperan..Håll tummarna!!! :)


 <3 p="">

Utsidan berättar inte alltid sanningen om insidan...

idag när jag klev in på affären så träffade jag på en bekant som säger: Vad vacker du är! Hur bär du dig åt? Du blir bara vackrare ju äldre du blir...Och jag blev alldeles varm inombord av hennes fina ord. Tack Bibbi <3 div="">

Jag önskar min insida kunde känna likadant. Att den mådde bättre ju äldre jag blir. Men med allt som händer och INTE händer så är jag bara trött inombords just nu.Jag vill så mycket men ibland faller orken ifrån.

En lite grå dag som troligtvis kommer vara lite mer färglad i morgon <3 div="">

Till dom jag älskar....

Det är alla hjärtans dag i morgon och det är då man ska visa och tala om hur mycket man tycker om och älskar varandra. Det är ok att göra det men året har 364 dagar till där man ska visa vad man känner.

Det är lätt att i vardagens stress glömma bort hur viktigt det är att säga eller på något annat sätt visa vad man känner.Känslan av att få höra att man är älskad. Det finns inget som slår det. det är något ALLA ska få höra på ett eller annat sätt.

Jag har en helt underbar familj,vänner och andra i min närhet som jag älskar. Och det är en ynnest att få känna så. Alla har inte den möjligheten tyvärr. Men om du nu har turen att kunna få säga det till någon så gör det...Det känns inte bara bra att säga det. Dom orden kan göra någon annans dag.

När jag sitter och skriver det här så kan jag säga att jag har det största leendet på mina läppar.Och jag är glad,lycklig och som jag brukar säga. Jag mår oförskämt bra ;)

Inför morgondagen så önskar jag alla en helt underbar Alla hjärtans dag..det ska jag ha <3 p="">

Kram.

Ibland behövs det så lite.....

För att dagen ska börja bra.

Söndag morgon och jag ligger och halvdåsar i sängen.Hör hur T grejar i köket och fixar sin egen frukost. Sedan kommer han in och säger att han ska gå in i duschen.Det är en stor sak för mig då det oftast är en kamp för mig att få honom dit. Hans AS gör att han ibland inte vill.Någonting.Men den här helgen när han varit hos mig har allt varit positivt.Inga sura miner och inga nej eller jag vet inte...

På Onsdag är det möte. Ett möte som jag både bävar och ser fram emot.


Avverkat morgonpromenaden med Kenzo och ringt mamma för att gratulera henne på Mors dag.( I Norge firar man mors dag i dag) Och att ringa henne och höra hur pigg hon låter,glad och positiv. Det gör ytterligare min dag. Minns alla tfn samtal för något år sen när hon var riktigt sjuk,när vi inte visste om hon skulle orka.Om hennes kropp skulle fixa allt. Det var en tung period.Men hennes styrka och vilja tog henne tillbaka till oss.Stolt dotter! <3 br="" nbsp=""> Idag är vilodag men ska förgyllas med Kenzo promenad och trevligt sällskap. Det gör resten av min Söndag <3>

Så idag är en bra Söndag och det hoppas jag alla ni andra också får <3 p="">

........

möte idag med BUP & skolan. Det var när vi satt där tillsammans i rummet som jag insåg hur mycket människor vi träffar som har med Tim att göra.Förutom mig och Hans så var dom 9 personer. Och då var ändå inte alla med.Min kommentar när jag klev in i rummet var att här var det mer folk än i kyrkan! Jag insåg där och då att idag skulle det oundvikliga ske som jag motat som "Olle i grind" en lång,lång tid...

Vet inte vilken gång i ordningen jag sagt saker om och om igen..Repeterat och repeterat och alla har hört samma sak men ändå ställs samma frågor om och om igen...Och jag ville bara skrika,gråta och säga att jag är trött på allt det här.Möten där saker sägs och inget händer.Där beslut tas och saker inte fullföljs.Och jag vet att till viss del beror det på oss.Mig och Hans.För det finns inga krafter kvar att kämpa hur gärna vi än vill.Som att vi blivit inmålade i ett hörn och inte kan gå längre....


Prio ett: Att få T att må bättre.Så bra som han förtjänar.Bäst.Komma tillbaka till verkligheten och få den hjälp han behöver och har rätt till.Våran älskade kille. Som inte är som alla andra men inte annorlunda för det.Det beror på hur man ser på honom och accepterar honom för den han är.

Idag tog vi ett gemensamt beslut.Alla.Men först och främst jag och Hans.jag vill kalla det som ett rop på hjälp.Att räcka ut en hand och ta emot något som skrämt mig.Så fort någon sagt det så har jag slagit bakut med en fet spark och sagt NEJ!!! Men någon pratade idag och sa det på ett sätt som jag aldrig hört det förut och jag tänkte att:Jo.Det är det här som behövs för att vi ska kunna vända det åt rätt håll igen.Saker som vi inte själva klarar av..

Jag vill tro att vi gjorde rätt val.Visar det sig att jag hade fel.Då kommer jag aldrig förlåta mig själv.

Nu kan vi bara vänta på nästa steg......

Tisdag....

En sådan där vecka fylld med diverse jobbiga möten och det står mig upp i halsen.Önskar så att allt bara kunde få flyta på och man slapp känna oro hela tiden...Men nu har man varit med så länge så man börjar bli härdad.Eller inte.

Min 4:e bente älskling är hos mig och han gör mig både glad och lugn med sin närhet. Han ger mig motion som påverkar mig på många bra sätt. Kläder som blir större och en kropp som blir sundare. Så tacksam till dig Erika att vi kunde göra så här. Både för din och min skull.<3 p="">
För övrigt så går livet åt rätt håll. Sökt jobb både här hemma och i Norge och har aldrig fått nej när jag sökt tidigare så något borde väl komma till mig.Någon skrev att om tar var menat för mig så kommer det till mig och jag hoppas hon har rätt :)

Gårdagen: Ett nr kan få vem som helst att vika sig dubbel av skratt. Men då ska det va ett riktigt spännande nummer. Som mitt ;)

När änglar pratar om kärlek...

Kärleken är vårt verkliga öde.Vi kan inte ensamma finna meningen med livet-Vi finner den med någon annan"

"Thomas Merton"

En mycket klok vän sa...

"Att du är inte på väg från något. Du är på väg till något."

Att tänka så gav mig ett annat perspektiv på tillvaron.

Tack!

2012 lägger jag bakom mig och går in med försiktiga steg i 2013.

Tänker inte älta det gamla utan se med ljus tillvaro på det nya som väntar. Varje dag är ett oskrivet blad och det är jag själv som ska tillföra nya händelser och jag ska välja med förståndet och inte alltid med hjärtat..

En klok kvinna sa en gång att man har sina egna torn som man sitter i. Och inte alla kan förstå så länge men inte suttit på samma plats. Det är inte alltid det lättaste att förklara hur man upplever och känner saker för att det ska bli rätt. Och man kan förklara sig blå utan att någon förstår och kan känna..

Mitt hjärta är ärrat av många händelser och det sätter så djupa spår. Spår som ibland gör att man beter sig dumt i andras ögon trots att man själv tycker att man har rätt. Och kanske är det fel men det är så jag upplever saker och ting. Jag kämpar varje dag med mitt skadade inre och försöker på alla sätt att mota bort det som gör ont och gör mig osäker. Men jag klarar inte alltid av det hur gärna jag än vill.

Mina mål inför det nya året är att se till att mina barn mår bra och att jag ska få ett jobb i Norge. Sen att jag själv ska få inre frid och lära mig handskas med det som är jobbigt omkring mig. Det kommer ta tid men jag har en vilja av stål och vet att jag kommer dit tids nog...