tisdag 5 februari 2013

........

möte idag med BUP & skolan. Det var när vi satt där tillsammans i rummet som jag insåg hur mycket människor vi träffar som har med Tim att göra.Förutom mig och Hans så var dom 9 personer. Och då var ändå inte alla med.Min kommentar när jag klev in i rummet var att här var det mer folk än i kyrkan! Jag insåg där och då att idag skulle det oundvikliga ske som jag motat som "Olle i grind" en lång,lång tid...

Vet inte vilken gång i ordningen jag sagt saker om och om igen..Repeterat och repeterat och alla har hört samma sak men ändå ställs samma frågor om och om igen...Och jag ville bara skrika,gråta och säga att jag är trött på allt det här.Möten där saker sägs och inget händer.Där beslut tas och saker inte fullföljs.Och jag vet att till viss del beror det på oss.Mig och Hans.För det finns inga krafter kvar att kämpa hur gärna vi än vill.Som att vi blivit inmålade i ett hörn och inte kan gå längre....


Prio ett: Att få T att må bättre.Så bra som han förtjänar.Bäst.Komma tillbaka till verkligheten och få den hjälp han behöver och har rätt till.Våran älskade kille. Som inte är som alla andra men inte annorlunda för det.Det beror på hur man ser på honom och accepterar honom för den han är.

Idag tog vi ett gemensamt beslut.Alla.Men först och främst jag och Hans.jag vill kalla det som ett rop på hjälp.Att räcka ut en hand och ta emot något som skrämt mig.Så fort någon sagt det så har jag slagit bakut med en fet spark och sagt NEJ!!! Men någon pratade idag och sa det på ett sätt som jag aldrig hört det förut och jag tänkte att:Jo.Det är det här som behövs för att vi ska kunna vända det åt rätt håll igen.Saker som vi inte själva klarar av..

Jag vill tro att vi gjorde rätt val.Visar det sig att jag hade fel.Då kommer jag aldrig förlåta mig själv.

Nu kan vi bara vänta på nästa steg......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar