En jävla skithelg!

Det regnar..Det regnar så mycket så man börjar fundera på hur mycket regn man orkar med? Jobbar mycket den här helgen. Dagar.Kvällar,nätter...Längesen jag längtade så mycket efter en Söndag kväll. Krypa ner i min egen säng. Under mitt egna täcke..Snart där. Åskan och blixtrarna utanför ger mig en känsla av hur jag känner mig. Önskar jag bara fick rasa av mig allt jag bär inom mig. Bara för en stund. Fast jag vet att det bara kommer kännas bra just där och då så är det ingen bra lösning. Önskar jag kunde falla..Men vem tar emot mig där och då? man ska vara stark,stå ut,orka med. Allt. Utan att ifrågasätta vad som är rätt eller fel.Känns som jag går från stående till krypande till att till slut ligga ner. Vem lyfter upp mig då? har en nära vän. en helt underbar sådan. En sådan vän som finns där. Och jag för henne. Hon är en av dom få man möter i livet som känns som en själsfrände. En på miljonen. Någon man får ÄRAN och GLÄDJEN över att få möta. En sådan vän som i våran nystartade vänskap blir sjuk. Får cancer.Otäcka,hemska förbannade sjukdom. Som sätter sina spår på henne. Genom att hon får gå igenom så jobbiga saker som tär på henne. Som gör att hon får ont. Att hon tappar sitt hår. Men den här vännen orkar ändå stå bredvid mig och finnas. Om du visste hur mycket jag tycker om dig vännen min..Kommer stå bredvid dig hela vägen in och hela vägen ut från allt det du går igenom... det har slutat regna nu och åskan låter bara lite i bakgrunden... Snart dax för nattarbete..I morgon är en ny dag. Den ska vi ta vara på...

Sömnlöshet...

Klockan står på 01.53 och det är omöjligt att sova. Tankarna bara snurrar runt. Orkade somna till en halvtimme men sedan var det tvärstopp! Vart ska man hämta sina krafter när det känns som man aldrig gör tillräckligt. En fundering i natten......

Dagen efter...

Dagen efter.... Somnade väldigt sent inatt och vaknade allt för tidigt. Men jag har svårt att lägga mig även om jag är otroligt trött idag. Vill hålla igång och greja och fixa med allt. Har ju fått mitt egna lilla kryp in som jag håller på att inreda. Kombinerat kontor med inslag av lite mys...det här är rummet jag kan dra mig tillbaka till och andas ut. Stänga dören om mig och lyssna på tystnaden. Skriva dagbok eller bara va..Känns jättebra... Gårdagen var tung,jobbig och idag försöker jag reflektera över vad som hänt och emellanåt så kommer tårarna. När jag funderar på om jag kunde ha gjort annorlunda. Om jag skulle ha förstått. Och jag har fått signaler och hört uttryckligen att livet inte var ok. Men man tänker ibland att det bara är ord..Men lyckligtvis gick allt bra och nu ska vi arbeta framåt och göra livet lättare för vederbörande....Vill aldrig,aldrig mer behöva gå igenom dom tankar och känslor jag fick känna igår... Efter att ha delat med mig av vad jag gått igenom på en sida här på Facebook där vi är fler som går igenom samma tunga saker dag ut och dag in så skrev en kvinna dom här orden... "Vänder livet ryggen till" Det finns de barn och ungdomar som ger upp. Som känner att de inte orkar mera. Sjuåringar. Elvaåringar. Trettonåringar. Sjuttonåringar. De lägger sig platt fall. Pekar finger åt livet och dess innehåll. Vänder det ryggen helt. Många är deprimerade. Många som gör sina desperata försök att avsluta livet de fick. Och några av dem lyckas dessvärre fullt ut. Unga. Och de var bara på startsträckan på sitt livs lopp. Föräldrar som gjort allt det kan och lite till. Slagit knut på sig själva. Överöst dem i kärlek. Men det har ändå inte räckt. De ger upp därför att vi många gånger misslyckats med att stärka dem. Gett dem självförtroendet. ” Se här, du kan visst lyckas om du får göra det på dina premisser och vi stöttar dig på rätt sätt” . Hur länge kan vi tillåta att det är så? Hur länge skall vi blunda inför det faktum? När skall kunskapen slå oss alla på fingrarna och vi tar till oss vad som krävs ifrån oss alla? När skall erfarenheten skrika rakt ut så att ingen av oss missar budskapet? Barnen och ungdomarna med *NPF diagnoserna. De som så ofta blir missförstådda. Misstrodda. Miss bedömda... ;Tvivla aldrig på dig själv eller den väg du skall gå. Du kan göra allt du vill om vi lovar och står fast vid att göra allt vi kan för dig;

Tungt,tyngre,tyngst.

Idag. En av dom tyngsta i mitt liv. Har gått igenom så mycket men det här är det som gjort mest ont och fått mig att se annorlunda på tillvaron. Hur sårbar man är och vad som kan hända... Det sägs att allt som händer har en mening? Jag ser ingen mening med det som hände idag. Det ska ALDRIG behöva hända. Någonsin... När jag sitter här och skriver dom här orden så undrar jag vart jag får min styrka ifrån..Hur mycket ork och kraft har man inom sig? Jag ställde mig även frågan förut när ska allt få ett slut..Det känns som att svaret jag har på det är aldrig..Vet att svaret på den frågan kommer se annorlunda ut tids nog. Och jag önskar så att det är nu. Onsdag natt övergår till Torsdag. Och jag känner enbart sorg och uppgivenhet just nu.