Vaknar upp

Och det är grått ute.Regnet hänger i luften.Och någonstans inom mig vaknar något upp och jag börjar inse.Vad jag måste göra.Kommer till insikt.En känsla av sorg sköljer över mig men jag förstår att det är det bästa.För mig.

<3 div="">

5 dagar kvar!

Tills jag tar med mig syster yster och åker till Nordnorge för att besöka mamma.I tio dagar ska vi vara där.och jag längtar.Längtar bort.Att få lite avstånd till det som händer här hemma.Längtar efter att få umgås med min älskade mamma.Få rå om henne.Att få lite tid att tänka över och reflektera över händelser i mitt liv.Vad jag skulle ha gjort och inte ha gjort.Kunde jag ha gjort mer?Vart gick det fel och hur jag ska gå vidare för att orka med.Ta beslut.

När jag kommer hem ska jag aktivt arbeta för våra älskade ungar som sliter så.För alla föräldrar som kämpar mot myndigheter.Försöka få någon att vakna upp och hjälpa oss.

(http://kungoverlivet.se/index.html )

Det svåra med att att åka bort är att släppa det som är här hemma.Att inte ha kontroll.Fast jag har inget val.Jag hoppas att den här resan ska ge mig kraft och ork att se klarare på tillvaron.

Jag vet att många tycker att jag engagerar mig för mycket i andra.Och ja,det gör jag.Men sådan är jag.Vill hjälpa,finnas till.Vara där när någon behöver.och jag hoppas att det kommer bli något bra utav det jag gör.

Om du visste

Vad jag visste skulle du aldrig döma mig utan förstå.Och du kommer nog aldrig kunna förstå vad jag kämpar för och hur mycket ork det tar från mig..

Idag var jag och hälsade på bästa vännen från lågstadiet.Skulle ha kommit för längesen men det har alltid dykt upp hinder.Idag fick jag åka med älskade vännen Hanne.En underbar dag med mycket skratt.

En dag som var så bra slutade så illa.jag fick ta ett beslut som sitter fastetsat på hornhinnan.För att någon skulle få somna in.Fort utan att lida.Jag vet att det var det bästa beslutet och jag hade inget val.Förlåt <3 p="">
Jag går på mina knän just nu och kämpar för att hålla mig på ytan.Jag gör val som gör andra illa.Men jag vill tro att det en dag blir min tur.Att få vakna.Andas och känna att livet känns bra.Utan att oroa mig.

Jag går och lägger mig med tankar om sonen och vad som kommer hända.Det gör jag varje kväll.Och vaknar med samma känsla med oro i kroppen.Har du aldrig varit där kommer du aldrig förstå hur mycket du än tror.

Du kommer heller aldrig förstå hur det känns....Hur gärna du än vill..

Lägger mig med sorg i hjärtat över saknad.Över smärtan över att behöva göra val i mitt liv som jag önskar ogjorda.Sorg över att göra alla andra till lags och bara hoppas...

Min hjärna håller på att explodera!

Och jag är fullt medveten om att jag får skylla mig själv.För jag tar på mig saker,engagerar mig i saker och blir så illa berörd av saker.

Men hur f-n gör man för att låta bli? Jag är så trött på att läsa om folks okunskap när det gäller många ämnen men har insett att det inte är någon idé att ens försöka ge mig in i diskussioner för jag blir helt slut efteråt.Antar att det är kroppen som talar om att man ska låta bli.

Hädanefter ska jag välja mina strider med hjärtat och göra det som känns rätt för mig.

Denna vecka fortsätter kampen och Tims rättigheter och vad som är bäst för honom och vad han behöver.Jag ska säga att det är många ggr jag vill ge upp och är så tacksam som har Hans vid min sida.Hade aldrig orkat med utan honom då han är den enda som förstår.Tack Hans för att du är den du är <3 p="">
Inom en snar framtid blir det ett besök till käre mor som återigen gått igenom en operation som började bra,sen gick det mindre bra men nu är det förhoppningsvis påväg åt rätt håll <3 nbsp="" p="">
Morgondagen ska även fyllas med Audition på Säffleoperan..Håll tummarna!!! :)


 <3 p="">