"Behöver skrika högt. Avreagera mig. Slå hårt. Springa tills jag får blodsmak i munnen"
"Jag vill landa. Jag vill vakna varje morgon och kunna andas utan att det gör ont. Jag vill känna trygghet och hitta tillbaka till det som en gång var. Jag vill slippa känna bekymmer och oro. Ständigt. Jag vill att mina tårar ska sluta rinna. Och jag vill känna glädje och värme."
Jag kan ärligt erkänna att jag börjar bli trött.Eller ska jag säga tröttare?
Min förmåga att känna av saker och bara "veta" gör sig mer och mer påtaglig och jag blir inte längre förvånad.
Denna vecka kommer gå i väntans tecken även om jag vet...
Tar det slut sen??
