Måndag 27 Februari 2012

En ledig sådan. Fyller dagen med sådant som man alltid gör. Tänder pannan för att vi ska få lite värme.Städar och tvättar och allt det där tråkiga som här till. Men ett måste. Fast om jag tänker efter så är det ett helt ok måste även om man ibland vill kräkas när man står mitt uppe i det och det känns som det aldrig tar slut. Fast ibland tänker jag positiva tankar. Att jag KAN göra det här. Jag har fungerande armar och ben som gör att jag kan röra mig obehindrat även om man har värk ibland. Men det är sådant som kommer med åldern. Så även om det är ett slit och släp så är det helt ok..

I Lördags fick jag främmande. Riktigt trevligt sådant. Och jag insåg när jag stog där någon timme innan dom skulle komma att jag har inte varit social med med andra kvinnor sen jag flyttade in här. Alltså social genom att bjuda hem någon och bara sitta och prata skit. Ett helt år. Det är lång tid. Och jag insåg när kvällen var slut att det här har jag saknat. Att få dela tankar med andra och få ventilera sig. Bara tjata om allt och inget. Och med ett sådant trevligt sällskap så känner man att det här ska vi göra snart igen:) Lördagens träff resulterade i att vi ikväll ska gå iväg på ZUMBA. Något som alla pratar om och som jag så gärna velat göra. Men har inte haft någon att gå med. Men nu äntligen. Antar att jag inte kommer kunna röra mig men då får jag i allafall veta vilka muskler jag har som jag inte trodde jag hade. Ska bli spännande :0)


Idag ska jag försöka sätta mig ner och göra ett schema för Tim. Strukturera upp vardagen för honom. Inser mer och mer hur viktigt det är och idag är en bra dag att börja på ny kula....

Snön börjar så sakta falla utanför fönstret och våren kommer lite på villovägar. Men snart är den här på riktigt...Underbart!

Önskar alla en fortsatt bra dag <3

Floder...

Vissa dagar orkar jag inte stå emot. Det bara kommer. och jag gråter floder.

Idag är en sådan dag. Har gråtit så mycket så det ser ut som jag fått värsta allergichocken..

Idag hade vi möte på NP enheten för att få resultat på Tims tester och fast jag egentligen har vetat en längre tid och jag egentligen väntat på det här svaret så var det tungt. Samtidigt som en lättnad att få det på papper. Tim har fått diagnosen Asperger och han har även kordinationssvårigheter. Det sas mycket på det där mötet. Vad som ska hända nu och hur vi ska gå vidare. Hur vi ska lösa problematiken med skolan och hur vi ska få en fungerande vardag för honom. Kontakt med LSS och vårdbidrag mm. Allt blev som en stor sörja när vi satt där. Och jag såg ytterligare framför mig hur vi ska få kämpa för att han ska få rätt hjälp. Och det kommer ta tid.

Vi fick idag reda på saker som vi skulle ha fått svar på för ett år sen men som hade blivit bortglömt. Något som kanske då kunde ha gett oss svar på varför han är som han är. Och jag kände ilskan växa inom mig. Men jag inser att det kommer inte hjälpa. Gjort är gjort och vi måste rikta in oss på framtiden. Kontaktade LSS så fort jag kom hem. En månads väntetid. Vi kommer återigen bli kallade till BUP och ett specialistteam som ska hjälpa oss. Där är det kö. Men vi är vana nu. Allt är en lång väntan. I över 2 år har vi kämpat för att komma dit vi är idag. Men vi har fortfarande en lång väg att gå för att allt ska bli så bra som möjligt för honom..

Jag läser hans journal om och om igen och har svårt att ta till mig att det är min son det står skrivet om. Allt han sliter med och allt han kommer behöva hjälp med.


När Tim var liten och gick på dagis jobbade det en kvinna där. En dagisfröken ingen tyckte om men hon fick jobba där år efter år. Tim avskydde henne. Minns några speciella händelser när det hade serverats ärtor till lunch och Tim avskydde ärtor. Men varje gång det skulle ätas ärtor var han tvungen att smaka enligt den här fröken. För smaka skulle alla barn göra. Även om det gjorts otaliga ggr och han verkligen bad om att få låta bli. Men hon tvingade honom varje gång. Alla ggr jag hämtade honom efter en sådan dag så grät han. För att hon tvingat honom till detta. Och varje gång var jag fly förbannad och sa åt henne att hon skulle sluta upp med det hon gjorde.


Idag fick vi bevis på hur en händelse i ett barns liv kan påverka dom hela livet. Psykologen som Gjort alla tester på Tim hade frågat honom om det fanns något speciellt som gjorde honom ledsen och som han varit med om? Hans svar var : När jag gick på dagis och blev tvingad att äta mat jag inte tyckte om. Det tänker han på än idag. Barn med Asperger är väldigt känsliga för mat. Just ärtor var en sådan maträtt och den här händelsen kommer han för alltid komma ihåg.Och jag hoppas att jag en dag stöter på den här kvinnan så ska jag berätta det för henne...


Jag tar nya tag varje dag för att orka.. Vissa saker klarar jag av bättre än andra. Vissa dagar känns riktigt bra och jag har hopp om livet. Men just idag blev det bara för mycket och det brast..

I morgon tar vi nya tag och försöker se ljusare på tillvaron..Någon gång måste det ju vända och bli ljusare? Eller hur?:)

Kram...