Jag vet.....

" Jag står inne på toaletten och väntar på att det skulle knacka på dörren. Det tog 5 minuter så hörde jag ett knackande ljud. Så försiktigt så jag hörde det knappt. Men jag behövde egentligen inte höra ljudet. Hon var väntad...Lika väl som jag visste att hon skulle komma,lika mycket visste jag när jag lämnade det där rummet idag. Ett rum som jag besökt ett antal ggr. Att det han sa var sant. Att jag egentligen inte behövde fundera på om jag skulle oroa mig eller inte. För det kändes i hela min kropp att det här var det yttersta jag skulle få gå igenom.Gå över. Och förbi. En sista kamp innan allt vänder. Där livet ska bli ljust och tillvaron enklare. Luften klar och lätt att andas. En sista kamp för överlevnad."

....Hon lämnade en bok om pajer. Som jag beställt för någon månad sen...En underbar bok med fantastiska pajer. Och jag vill baka varenda en. Smaka av och njuta....

"hon lämnade boken och gick sin väg. Och när hon gått förstog jag att jag bara vet. Hur konstigt det än låter ;) "

Fredag.

"Vidare. Förbi och igenom. Som med resten av livet. Stöter vi på hinder så måste vi bara ta oss förbi. Hitta lösningar och sedan se tillbaka och tänka: Att där stog vi då. Nu är vi här. På andra sidan. Och vi klarade av det." Klockan är 04.00 och jag ligger och läser igenom min blogg. Och det resulterar i att jag ligger här och stortjuter. Mitt i natten. Så mycket känslor väller över mig när jag läser allt. Så mycket som har hänt. Både poistivt och negativt. Står återigen i någon sorts återvändsgränd och vet inte riktigt vart jag ska sätta stegen för att gå i rätt riktning och det känns som att ryggsäcken jag tömt på jobbiga saker fyllts på sakta men säkert. Men jag plockar ur sten för sten för att lätta bördan och göra det enklare. Så mycket runt omkring som är jobbigt. Och jag blundar och önskar att allt vore annorlunda. Varför kan inte livet bara välja att ge mig enkla vägar att gå på utan att hela tiden pröva mig för att se vad jag klarar av? Jag blir inte klok på det här alls... Lyckan idag består av att min älskade vän får komma hem efter att ha genomgått en av dom svåraste saker vi kvinnor kan gå igenom. Att ta bort sitt ena bröst. Och hon är så stark. Och jag beundrar henne <3 Lite sömn för att sedan ta tag i denna dag..........................

Glödande kol.

Känns som att gå på glödande kol utan att känna någon smärta. Fast den finns där. Vill känna det onda.På riktigt... Trött,trött,trött. Och jag saknar min son så jävla mycket. Varje dag.....