Arbetskamrater...

Har jobbat helg. Med underbara människor. personer som får mig att känna att jag längtar till jobbet. Jag känner faktiskt samma sak varje dag jag går till jobbet. Att jag tycker det ska bli kul. Jag vet att varje dag bjuder mig på ett garv. Visst finns det dagar som är tyngre än andra. Just för att jobbet i sig är tungt och krävande. Speciellt psykiskt. Men jag vet ändå att dom finns där. Dom där goa glada som gör jobbet så mycket lättare. Tack alla för att ni förgyller arbetsdagarna som ni gör...

Det finns dagar som kan få mitt bästa humör att vända sig som ett tvärkast. Och ibland blir jag bara så less. Jag har en rätt så lång stubin. Och den kan brinna rätt så länge. Men när den brunnit tillräckligt länge. Då blir det rena explosionen. Det sitter inte allt för långt inne nu känner jag..

Ännu en arbetsdag i morgon. Och jag längtar verkligen...

Första skoldagen och en trött själ..

Två av mina älskade ungar började på nya skolor idag. Tim börjar 6:an och Linn på börjar på PLUSgymnasiet i Karlstad för att gå stylistlinjen.

Körde Tim vid nio tiden och trodde jag skulle få stanna kvar men han var mycket bestämd och ville att jag skulle åka så han fick va själv. Och jag förstår honom. Vem vill ha mamma med sig när man börjar 6:an liksom:) Men jag är så van att han alltid haft oss med dom få ggr han varit i väg när han gick i 5:an. Som så många andra dagar så väntar man på det där tfn samtalet att han måste hämtas för det har hänt något men jag känner ändå en viss trygghet när han fått så underbara lärare som han har.

Linns första dag på PLUSgymnasiset och jag väntar med spännning på att han ska höra av sig så jag får höra att allt varit sådär jättebra som man önskar sina ungar när dom går i skolan. Goa klasskompisar och alla tar hand om varandra.

Wenches sista år på Samhäll/Global. Nästa år åker dom till Indien i 3 veckor. Hur många elever har möjlighet att få göra det? Har 3 studenter att se fram emot och den första nästa sommar. Jag längtar:)

Själen är en aning trött och jag går med mycket tankar. Önskar jag vore felfri och kunde vara alla till lags. Men tyvärr så går det inte. Ibland säger jag och gör saker som inte alls alla tycker om och ibland säger folk saker som inte jag tycker om. Men det är väl så det är? Alla kan inte tänka och tycka lika. Vet bara inte vad jag ska göra för att livet ska få flyta på utan motgångar och dagar som gör att jag bara vill sova bort det jobbiga..

Blir mycket jobb ett tag framöver och det är skönt. Jag tycker så mycket om mina arbetskamrater och jag älskar mitt jobb. Mycket skratt blir det:)

Kvällsjobb idag och sen sova hos Tim då pappa jobbar natt...

Önskar alla en helt underbar Måndag och var rädda om varandra...


"Man får bara vad man ger, och man ger bara vad man redan fått. /Karin Boye"

5 månader...

5 månader idag. Sen jag klev in på Tuppen i Säffle. Eller jag kanske mer eller mindre ramlade in. Jag kommer inte ihåg. För så onykter var jag. Och ärligt talat hade jag inte blivit så rund under fötterna den kvällen så hade jag inte varit där jag är idag. Och det är faktiskt Wenches förtjänst:)

Vi gick till Putte den kvällen för han fyllde år. Jag hade absolut inga planer på att gå ut när jag kom dit och jag vet inte om någon egentligen kände för det först. Det var rätt så lugnt när vi satt där tills Wenche kom på ideen om att vi skulle köra ölspelet. Första ggn för mig så orutinerad som jag var så blev det som det blev. Och vem ändrade sig om att vilja gå ut senare på kvällen? Jorå. Det var ju jag det:)

Harrys i Säffle var målet men i dörren var det stop. Dörrvakten som numera är min granne bad mig vänligt men bestämt att gå du ett varv eller gå till Tuppen och få dig ett glas vatten så kommer du tillbaka senare. Putte tog mig under armen och till Tuppen gick vi.

Vad hände där? Ja,jag har efteråt fått höra att bartendern sa till grabbarna vid baren att den som bjuder henne på en öl åker ut härifrån. Antar att han tyckte att jag hade fått nog den kvällen;) I baren stog Staffan och ja. Resten vet ni ju. Jsg följde med honom hem och kom aldrig därifrån igen:)

Jag får somna och vakna bredvid mannen jag älskar varje dag. Det är en ynnest.

Älskar dig Staff...

Sommaren börjar lida mot sitt slut nu. Det känns i luften. Men jag tycker om det. Det blir lättare att andas och jag gillar att få sätta på mig lite extra kläder när det blir kyligare. Sommaren har sin tjusning. Hösten har sin.

Skolorna drar snart igång och jag försöker se positivt på det som ska komma. Men innerst inne vet jag att det kommer bli tufft för Tims del. Vi väntar (fortfarande) på att få komma till NP enheten för en diagnos. Kanske i Oktober om vi har tur. Det är en lång tid. Jag vill veta för att kunna få den hjälp både han och vi behöver för att underlätta vardagen. Har varit några tunga veckor då han inte vill vara här. Han vill va hos pappa och han säger inte varför. Får ständigt svaret nej och jag vet inte. Då är det svårt att kommunicera. Ska försöka få hit honom idag om han vill. Men jag tvivlar.

Varit med råttorna till veterinären idag.Det gillar dom inte. Och jag förstår dom. Spruta i nacken gör ont:(

En tung morgon. Funderar och tårar som kommer. Försöker låta bli men inser att det är lika bra att släppa ut det....