Gott och ont.....

Båturen varade inte länge och när vi kom iland var han sig själv om än väldigt trött.

Tillbaka hemma hos broder så var det rätt så stojjigt med små barn som härjade.Tv:n som stog på och det märktes att det blev jobbigare o jobbigare för honom.Till slut gick det inte längre utan anfallet började visa sig.

Fick lägga honom på sängen där anfallet varade ca en halvtimme.För första ggn så fick jag se min son utvckla ett riktigt EP anfall och det var ingen rolig syn.Och det går absolut inte bryta på något sätt.Utan bara vänta ut det.

På kvällen satt jag o pratade med min svägerska och mamma om allt som händer med honom.Och ju mer jag lägger pusslet och ser en helhet så börjar jag inse att det är mycket mer allvarligare än Epilepsi..Jag tror min son har Aschbergers eller Autism.Enda miljön han känner sig trygg i är hemma.Och jag tänker tillbaka på hur han var när han var mindre och hur han är nu.Och alla tecken tyder på det.Tänker inte måla fan på väggen än men efter alla undersökningar och allt vi gjort och egentligen inte alls kommit fram till något konkret så verkar det här vara det enda svaret.

Kontakt med våran läkare för att få ny tid och försöka få någon rätsida på det.För nu är det tungt.Att inte veta.Har man ett svar så kan man rätta sig efter det då....Vi får se vad som händer....

För övrigt så ska jag titta på ett hus i morgon och än så länge verkar det positivt.Mitt i allt elände så kommer det förhoppningsvis något positivt så håll tummarna att det går vägen

Sista dagen nu...

Sen semester.Visserligen bara två veckor men det är bättre än inget alls:)

Var planerat rally i dag men hoppar över det för att köra tillbaka Linn och Jojo till Arvikafestivalen.Fick hem en rätt så sliten flicka igår kväll som längtade hem och ville duscha och sova i egen säng.men HALLÅ.Är det festival så är det väl och då får man väl stå ut med ett o annat;)Fast det är klart,dom kunde ju inte veta att dom råkade sätta upp sitt tält precis där folk hade bestämt själva att där var en toalett.Jag blir riktigt förbannad faktiskt.

Hur tänker personer som bara kan sätta sig och skita vart som helst???Jag slutar aldrig förvånas.Dom har i alla fall flyttat tältet nu så jag hoppas dom resterande 2 nätterna blir bättre.

Väntar på en kund som ska hämta sin MC.Vi är lika glada båda två.jag som sålt min första MC och han som köpt sin första.Tror vi kommer vara lika nöjda båda två idag när han åker härifrån:)

Tänker på förra årets semester.Tänk så mycket som kan hända på ett år.Men det är som jag säger.Det finns en mening med allt.Men jag kan sakna..så mycket.

Till alla er som går på semester idag önskar jag en helt underbar sommar.Till er som börjar jobba på Måndag.Se positivt på det hela.Bara ett år kvar till nästa;)

Så mycket tankar

...Sitter på jobbet och hinner tänka en hel del när jag sitter här och det är lugna stunder.

Jag tänker tillbaka på livet som var för några månader sen.Det var nog så nattsvart det kunde bli.Såg inte en enda ljusglimt någonstans.Men det är ju så.Man måste ner till botten för att orka klättra upp igen.

Tänker på människor som kommer in i mitt liv.Vissa stannar kvar.Andra försvinner.Vissa har jag tyckt så otroligt mycket om.Men livet är så.Det är inte meningen att alla ska stanna kvar.Och även om dom försvinner så finns minnena kvar.Och minnena man har är oftast dom fina.Dom andra bleknar med tiden som tur är.Ibland kan dom göra ont.Men även det blir borta.Allt har en mening....

Här och nu.Även om det fortfarande finns frågetecken som måste redas ut så kan jag verkligen känna vilken tur jag haft med mycket.

Mitt jobb.Ett jobb jag älskar.Som varje dag sätter ett leende på mina läppar på ett eller annat sätt.Mycket tack vare min fantastiska chef Mattias som gav mig chansen att få visa att jag skulle klara det här.Som gett mig sitt förtroeende.jag har hittat min plats i livet när det gäller just den biten.Det är här jag vill vara och utvecklas.jag kan lova att det är en fantastisk känsla.

Dom 3 viktigaste sakerna i mitt liv.Mina fantastiska,underbara barn som växer och utvecklas.Som börjar bli vuxna.Som gått igenom så mycket med mig.Älskar dom så det känns som hjärtat ska brista ibland....

Körde Linn o hennes kompisar till Arvika festivalen igår..Mycket folk var det.Och det var med oro jag åkte därifrån när jag tänker på allt som kan hända.Det sista jag gjorde innan jag åkte var att ta ner rutan på bilen för att säga till Linn att jag älskade henne...Och jag fick tårar i ögonen när jag såg henne sitta där med kompisarna..Vilken offantlig tur jag haft som fått sätta mina juveler till världen.

Wenche åker till Göteborg i under helgen för att umgås med Holmgren.Vet att hon älskar att komma från G.Och jag hoppas verkligen dom får en jättehärlig helg nu.

Ser fram mot att få åka ner till Åmål under helgen för att umgås med resten av familjen.Och jag tror Tim tycker likadant.....

halva sommaren kvar....njut nu...Snart är vintern här.Fortare än vi anar....

Kramar/Hilde

Så mycket gråt i en liten pojke

Jag har sett Tim gråta mycket.Men så mycket som jag fick se idag.Har jag aldrig upplevt.

Möte med barnpsykologen idag.Hon behövde inte ställa många frågor innan allt bara brast för honom.Nu har vi nog äntligen fått svar på varför allt händer.Så mycket tankar och funderingar.Så mycket saknad efter något.Nu ska vi bara få alla bitarna på plats och se till att det blir jättebra igen så lär nog allt det andra lösa sig med.Även om det var otroligt smärtsamt att se sin son gråta så så var det skönt att veta att han äntligen kunde släppa ut det.Så välbehövligt.

Linn åker till Arvikafestivalen idag och det kommer bli några oroliga dagar för mig nu.

Semester snart.Vaddå längtar???:)Börjar helgen med lite rally och sen övernattning hos bror med familj under helgen.Lite mys med mammsen och ut med båten.Ska bli riktigt skönt....

Vart tar dagarna vägen?

Idag är det ett år sen jag såg min älskade mamma.Och idag fick jag se henne igen.

Det går inte att beskriva känslan.Den är enorm när jag får lägga armarna omkring henne efter så lång tid.Och när vi umgåtts en stund så känns det som hon varit här hela tiden.Samtidigt som det är så härligt att få se henne så börjar jag genast tänka på när hon ska åka igen.Och då kommer sorgen.Igen.Som den gör varje gång.

Men det är så här det är och man börjar bli van.Även om jag saknar henne varje dag under hela det året vi inte ses så vet jag att hon har det bra där hon är och då mår jag bra.

Fick en liten stund med henne idag då hon kom tillsammans med brorsan och hans familj.Dom har provåkt lite motorcykel.Vi har ätit lite mat och bara umgåtts.

Får träffa henne en stund på Söndag.Då ska vi fira brorsans lilla tös som fyllt 3 år.

Vet redan nu hur det kommer bli när vi ska åka men försöker skjuta bort det nu.Ska göra allt för att det ska bli en bra Söndag.


För övrigt så kommer jag gå med oro från o med i morgon till på Söndag då yngsta dottern åker på Arvikafestivalen.Hon är överlycklig över att få åka.Jag är mindre glad men,men.Så är det.det går inte att låsa in dom hur gärna man än vill.Skydda dom från allt ont som finns.

Semestern börjar närma sig och efter att ha haft planer på att besöka Nordnorge och nu bestämt att vi inte ska ¨åka så står jag som ett frågetecken inför vad vi ska göra.Men det löser sig.Ta dagen som den kommer är ett alternativ kanske...Vi får väl se:)