Båturen varade inte länge och när vi kom iland var han sig själv om än väldigt trött.
Tillbaka hemma hos broder så var det rätt så stojjigt med små barn som härjade.Tv:n som stog på och det märktes att det blev jobbigare o jobbigare för honom.Till slut gick det inte längre utan anfallet började visa sig.
Fick lägga honom på sängen där anfallet varade ca en halvtimme.För första ggn så fick jag se min son utvckla ett riktigt EP anfall och det var ingen rolig syn.Och det går absolut inte bryta på något sätt.Utan bara vänta ut det.
På kvällen satt jag o pratade med min svägerska och mamma om allt som händer med honom.Och ju mer jag lägger pusslet och ser en helhet så börjar jag inse att det är mycket mer allvarligare än Epilepsi..Jag tror min son har Aschbergers eller Autism.Enda miljön han känner sig trygg i är hemma.Och jag tänker tillbaka på hur han var när han var mindre och hur han är nu.Och alla tecken tyder på det.Tänker inte måla fan på väggen än men efter alla undersökningar och allt vi gjort och egentligen inte alls kommit fram till något konkret så verkar det här vara det enda svaret.
Kontakt med våran läkare för att få ny tid och försöka få någon rätsida på det.För nu är det tungt.Att inte veta.Har man ett svar så kan man rätta sig efter det då....Vi får se vad som händer....
För övrigt så ska jag titta på ett hus i morgon och än så länge verkar det positivt.Mitt i allt elände så kommer det förhoppningsvis något positivt så håll tummarna att det går vägen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar