Vad jag visste skulle du aldrig döma mig utan förstå.Och du kommer nog aldrig kunna förstå vad jag kämpar för och hur mycket ork det tar från mig..
Idag var jag och hälsade på bästa vännen från lågstadiet.Skulle ha kommit för längesen men det har alltid dykt upp hinder.Idag fick jag åka med älskade vännen Hanne.En underbar dag med mycket skratt.
En dag som var så bra slutade så illa.jag fick ta ett beslut som sitter fastetsat på hornhinnan.För att någon skulle få somna in.Fort utan att lida.Jag vet att det var det bästa beslutet och jag hade inget val.Förlåt <3 p="">
Jag går på mina knän just nu och kämpar för att hålla mig på ytan.Jag gör val som gör andra illa.Men jag vill tro att det en dag blir min tur.Att få vakna.Andas och känna att livet känns bra.Utan att oroa mig.
Jag går och lägger mig med tankar om sonen och vad som kommer hända.Det gör jag varje kväll.Och vaknar med samma känsla med oro i kroppen.Har du aldrig varit där kommer du aldrig förstå hur mycket du än tror.
Du kommer heller aldrig förstå hur det känns....Hur gärna du än vill..
Lägger mig med sorg i hjärtat över saknad.Över smärtan över att behöva göra val i mitt liv som jag önskar ogjorda.Sorg över att göra alla andra till lags och bara hoppas...
<3
SvaraRadera