torsdag 19 juli 2012

Dagen efter...

Dagen efter.... Somnade väldigt sent inatt och vaknade allt för tidigt. Men jag har svårt att lägga mig även om jag är otroligt trött idag. Vill hålla igång och greja och fixa med allt. Har ju fått mitt egna lilla kryp in som jag håller på att inreda. Kombinerat kontor med inslag av lite mys...det här är rummet jag kan dra mig tillbaka till och andas ut. Stänga dören om mig och lyssna på tystnaden. Skriva dagbok eller bara va..Känns jättebra... Gårdagen var tung,jobbig och idag försöker jag reflektera över vad som hänt och emellanåt så kommer tårarna. När jag funderar på om jag kunde ha gjort annorlunda. Om jag skulle ha förstått. Och jag har fått signaler och hört uttryckligen att livet inte var ok. Men man tänker ibland att det bara är ord..Men lyckligtvis gick allt bra och nu ska vi arbeta framåt och göra livet lättare för vederbörande....Vill aldrig,aldrig mer behöva gå igenom dom tankar och känslor jag fick känna igår... Efter att ha delat med mig av vad jag gått igenom på en sida här på Facebook där vi är fler som går igenom samma tunga saker dag ut och dag in så skrev en kvinna dom här orden... "Vänder livet ryggen till" Det finns de barn och ungdomar som ger upp. Som känner att de inte orkar mera. Sjuåringar. Elvaåringar. Trettonåringar. Sjuttonåringar. De lägger sig platt fall. Pekar finger åt livet och dess innehåll. Vänder det ryggen helt. Många är deprimerade. Många som gör sina desperata försök att avsluta livet de fick. Och några av dem lyckas dessvärre fullt ut. Unga. Och de var bara på startsträckan på sitt livs lopp. Föräldrar som gjort allt det kan och lite till. Slagit knut på sig själva. Överöst dem i kärlek. Men det har ändå inte räckt. De ger upp därför att vi många gånger misslyckats med att stärka dem. Gett dem självförtroendet. ” Se här, du kan visst lyckas om du får göra det på dina premisser och vi stöttar dig på rätt sätt” . Hur länge kan vi tillåta att det är så? Hur länge skall vi blunda inför det faktum? När skall kunskapen slå oss alla på fingrarna och vi tar till oss vad som krävs ifrån oss alla? När skall erfarenheten skrika rakt ut så att ingen av oss missar budskapet? Barnen och ungdomarna med *NPF diagnoserna. De som så ofta blir missförstådda. Misstrodda. Miss bedömda... ;Tvivla aldrig på dig själv eller den väg du skall gå. Du kan göra allt du vill om vi lovar och står fast vid att göra allt vi kan för dig;

1 kommentar:

  1. Kramar till dig Hilde <3 /Pillargontanten

    SvaraRadera