söndag 2 maj 2010

På förlossningen

Förexakt 11 år sen vid den är tidpunkten låg jag på förlossningen med riktigt plågsamma värkar.Och det är rätt så fascinerande hur vi kvinnor kan genomlida något som gör så ont och ändå göra om det.Men det är ju så att med det onda kommer något helt fantastiskt.Ett litet knyte som är det vackraste man sett när man väl lyckas pressa fram det;)

Den 25 April samma år gick min älskade mormor bort i Cancer och det var en stor sorg.Och hon begravdes samma dag som Tim föddes.Han nedkomst var planerad till veckan efter men han valde att komma tidigare.Och när jag tänkte på det i efterhand så tror jag det fanns ett samband med min mormors begravning.Det var en bragravning jag så gärna ville vara med på och det var nära,nära att jag åkte med upp när dom skulle resa.Och den resan är på 120 mil.Min far hämtade Wenche o Linn kvällen innan för att sätta sig i bilen för att åka och jag var i valet o kvalet att åka med men beslöt mig för att stanna hemma.Och det var inget lätt val.Men med facit i hand så är jag glad för det i dag.och även min pappa.För hade jag åkt med så hade mitt värkarbete startat i bilen den 2 Maj på vägen upp till min mormors begravning.Är helt övertygad om att min pappa skulle ha klarat av det galant men man vill ju självklart befinna sig i trygga händer när det sker:)

Klockan åtta på morgonen exakt för 11 år sen fick jag väcka en stackars Hans som jobbat natten och tala om att mitt vatten hade gått och att vi var tvungna att åka.Rätt så mosig och lite småseg tyckte jag som ville iväg så fort som möjligt.Men in kom vi och Tim föddes.Vilken lycka.Det som gjorde mig mest lycklig den här dagen var att dom hann få med Tims namn på ett av banden på mormoors kista.En hälsning från Tim.

För att jag skulle få ta del av begravningen ändå trots att jag inte var där så filmades det med en video kamera så jag fick se den efteråt.

2 maj.En dag blandad med både lycka och sorg.Jag fick något som jag älskar så mycket,Tim.och någon jag älskade högt begravdes.Min mormor.Jag vet att hon är med med mig och vakar över mig min kloka mormor.Och jag saknar henne otroligt mycket.

Nu ska vi göra tårta och fira att 11 år har gått.Och jag ser fram emot att se den här killen växa upp och bli stor.

Kramar till er alla denna underbara dag/Hilde

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar