Allt annat än en positiv blogg..

På att kämpa och kämpa..Och jag förvånas varje gång vart jag hittar mina krafter? Igår var andra ggn vi hade hemundervisning med Tim och gud så han kämpar den killen. Trots påvisande av att han behöver en dator i sitt skolarbete för att han har svårt att skriva så sitter han ändå där med papper och penna och kämpar på. Och mitt hjärta värker över att behöva se honom så. Men igår sa jag ifrån att nu SKA han ha ha en dator då han blivit lovad det på ett av alla möten vi varit på. Trots det jobbiga så finns det något positivt i det som händer nu. Han vill verkligen och han försöker. Det var längesen han hade den viljan. Våran älskade kille. Läraren frågade honom vad han hade för tankar om framtiden..Vad han vill jobba med? Hans svar var att han skulle sitta i en källare med sin dator och inte göra något alls...det är hans tankar på livet..Tror att han känner att han aldrig kommer kunna bli något när det är som det är nu..Men vi gav honom svaret att vi trodde starkt på att hans jobb kommer handla om något med datorer för det är något han verkligen kan och älskar..Ser framåt och tror på att det ska bli bra. Men att se honom kämpa och försöka trots alla motgångar gör ont..Vi föräldrar önskar alltid våra barn det bästa och att livet ska vara lätt. Idag kommer han till mig trots mycket motvilja. Tror han känner och förstår att allt inte står rätt till nu.. Livet för övrigt är rent ut sagt skit! Var och besökte en plats som heter "Tjurpannan" under helgen när jag var hos min syster..Känner mig som havet som stångar mot berget där. Det går att kämpa för något om man verkligen vill. Men att fortsätta och slå sig blodig är meningslöst...Har gått den här vägen allt för många ggr och har inget val än att gå den igen..Gudarna ska veta att det gör så helvetiskt ont men jag är en mästare på att skaka av mig och gå vidare.Har egentligen inget val... Mamma ringde igår...Nu är det 4:e operationen hon går igenom. Och att sitta här när man önskar man kunde finnas vid hennes sida när hon går igenom det här gör ont och är smärtsamt. Det är nu jag ska ta tag i livet..Men ärligt talat så vet jag inte vart jag ska börja.. En förbannad och trött tjej som önskar ro i själen.... Tack gode Gud för underbara vänner som finns där när man faller. Och mina älskade ungar som ger mig ork att gå vidare..Älskar er alla som känner sig träffade <3