....

Det är inte alltid enkelt att sätta ord på hur man mår.Man bara känner dom. Hur dom vill ut men det bara låser sig.

Gårdagens händelse sitter fastetsad och det känns som magen ska vända sig ut och in och jag vill krypa ur mitt eget skinn. Att vara så långt bort när man vill vara nära och bara finnas där. Väntar på att tfn:en ska ringa så vi får lite mer information om vad som händer och hur hon mår...


Jag funderar mycket just nu. På allt som händer runtomkring mig och vad som händer. Någon sa att det är dom starkaste som prövas hela tiden för det är dom som orkar resa sig hela tiden och gå hela hur varje strid. Hur många ggr då undrar jag?

Önskar att fler än jag kunde inse att man ska ta vara på det fina som finns och vara rädd om det. Har bestämt mig för att inte lägga mer energi på saker som tar ner mig varje gång jag klättrat ett steg uppåt. Det räcker nu...