Så mycket tankar..Så mycket funderingar. På livet som vi aldrig kan rå på. Ödet väljer våra vägar och vad som ska hända. Det är min tro.
Inatt visade det sig att mamma hade fått dubbelsidig lunginflammation vilket resulterade i hög feber och det blev komplikationer och hon fick svårt att andas. En hårsmån från att somna in. Igen. Men har idag pratat med en sköterska för att få lite mer kött på benen och enligt henne är läget stabilt och vi ska inte oroa oss. Men det är klart vi gör ändå. Här sitter vi så långt ifrån och kan inte mer än att lyssna på vad andra säger och tro att det är sant. Jag vet att hon är i goda händer och försöker tänka positivt nu. Så fort hon blir bättre och orkar förflytta sig en längre sträcka så ska vi hämta hem henne hit till Sverige och bara låta henne vila och bli frisk..Det är det enda jag kan tänka på nu..
Snart jul. Bara en vecka kvar. I dagsläget känns julen bara som något jag vill ska gå fort över så det blir ett nytt år och vi får ta nya tag.
Det här har varit ett omtumlande år. Både med positiva och negativa inslag. Ibland känns det faktiskt som det aldrig finns ett slut på allt som är jobbigt. Ett steg framåt och två bakåt.. Och jag är så fruktansvärt trött på att falla tillbaka.
Längtar efter det där blogginlägget som innehåller positiva saker och inte bara mörker. Och jag vet att det kommer. Vill bara att det ska vara nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar