söndag 9 maj 2010

Hur ska man


orka med sin omgivning när man inte orkar med sig själv längre.

Jag har motat bort och sopat under mattan dom där jobbigaste känslorna och försökt fokusera på det som varit positivt.Men nu när inte det finns längre så finns det inget att jobba för.Det är tankarna jag har just nu.Och när man varit i det mörkaste och vänt för att börja klättra uppåt och nästan nått det översta steget så blir man nersparkad igen.Men jag visste innerst inne att det skulle ske.Men med facit i hand så är det sakerna runt omkring som får mig att må som jag gör.Ingen bostad,inget jobb,Tims sjukdom.Det har bara blivit för mycket.Känslan jag har för mig själv är nog värdelös.Orkeslös och bara inte vill mer.

Tog steget i dag och bad om hjälp.Att få prata ut och reda ut alla mina känslor och försöka nysta i det berget som växt på mina axlar.Och visa människor har sagt att allt ordnar sig.och jag vet det.Men det är just nu när man står där och ska försöka vända allt som det känns som något hopplöst.Men jag har alltid försökt tänka positivt och måste göra det nu med.

Vill tillbaka till den där känslan av att må riktigt bra igen och jag vet att den kommer.Det är bara att börja arbeta sig uppåt igen.Har 3 fantastiska barn som behöver mig och jag kommer alltid finnas där för dom hur jobbigt än allt är.Jag måste ju.För det är mitt ansvar som mamma.

Kramar/Hilde

2 kommentarer:

  1. Och du anser att jag inte ska tala illa om mig själv. Du är och förblir en underbar kvinna, mamma och VÄN... Ska inte jag ska INTE du... Kramar om enormt

    SvaraRadera
  2. Känslan när allt plötsligt släpper och allt går i medvind är obeskrivlig.

    Jag håller med föregående kommentar, du är fantastisk på alla sätt, ALLA verkligen! Du har ett hjärta av guld och om någon någonsin skulle påstå något annat vänd bara kinden till för det är bull!!

    Fortsätt kämpa hilde, det som inte dödar härdar!

    Älskar dej puss

    SvaraRadera