Den där vidriga förkylningen har då fått greppet om min kropp. Jag har klarat mig så länge nu och trodde väl att jag kanske,kanske skulle klara mig. Men icke! Så nu ligger man här ännu mera okeslös än vad man varit tidigare och om någon ens försöker peta på mig nu så gråter jag.
Sömnen i natt har varit helt ok faktiskt och trots att man är sjuk så får man ändå ställa klockan för att väcka tonårströtta barn och det är helt ok bara jag vet att hon kommer iväg ordentligt. Efter väckning kröp jag tillbaka i sängen igen för att somna om då jag hör frågan: Har du sett mitt busskort??? Och jag är helt övertygad om att jag sett det på exakt samma plats vid flera tillfällen på hennes rum men det är som bortblåst! Varför kollar man inte upp sådant dagen innan man ska göra första skoldagen för? Lite lätt irriterad får jag ringa Hans och fråga om han kan köra henne vilket han gör och jag är mycket tacksam.
Var planerad begravning för farmor i morgon men med tanke på mitt tillstånd plus att vi har ett möte med alla inblandade i skolan när det gäller Tim så väljer jag att inte gå. Ny termin och jag hoppas innerligt att det kommer hända något drastiskt nu för inte en vår till när vi inte vet varken ut eller in..
Drar täcket över mig och försöker få till några timmars sömn igen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar