lördag 3 september 2011

Vi är föräldrar. Mammor och pappor. Och vi gör allt för att våra älskade ungar ska ha det bra. Vi gör val och väljer vägar för att dom ska förstå vad som är rätt eller fel. Ställer mig frågan ibland? Hur kan vi veta=? Hur kan vi någonsin veta att det vi väljer är rätt? Bara för att vi är vuxna och levt så mycket längre. hur Kan det vara rätt för dom? Vi är alla olika. Vi säger saker,försöker vara förebilder. Tror att vi gör dom bästa valen för just dom. När vi egentligen gjort dom mest idiotiska saker som dom vet,som dom sett. Som dom upplevt. Ändå ska vi vara kloka,förståndiga,så vuxna. Säga vad som är rätt eller fel.kanske ska vi inse att dom ska välja sina egna vägar. Göra sina egna val. Lära sig vilken väg som är den rätta. Lära sig av sina misstag. Om och om igen. Som vi själva gör. Hur ofta säger vi inte att gör inte si eller så när vi ändå gör om samma misstag igen. Om och om igen. Och ändå står vi där med pekfingret och säger:Gör inte så. och gör inte si.

Du som mamma och du som pappa kanske ska sätta dig ner. Rannsaka dig och se på dig själv och tänka. Att det är ingen enkel sak att vara barn,tonåring. Förstå vad vi vuxna säger och försöker lära.

Ord till mina älskade ungar. Förlåt för att jag ibland gör saker,säger saker som i era ögon verkar vara rappakalja när jag inte själv följer det jag försöker lära er.

M>en ni ska veta en sak. I allt jag gör och allt jag säger till er så gör jag det för erat eget bästa. I förhoppning om att jag lärt mig något på livets väg. Så önskar jag att jag själv tagit lärdom och kan lära er något bra. Men jag dömmer er aldrig. Jag vill bara att den vägen ni väljer ska vara den rätta även om det inte alltid är den enklaste vägen att gå.

Kommer för alltid finnas här för er vilken väg ni än väljer..Alltid.

Mamma...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar