Längtar efter

den den dagen när jag kan fylla min blogg med lite glädje och inte bara en massa elände.Men det är som det förföljer mig och det tar aldrig slut.

Har landat i sängen nu efter ett kvällspass.Borde släcka ner o sova men jag har ingen ro i kroppen.Känns som hela jag är på väg att lösas upp av all oro.Ångesten i kroppen sliter och drar i mig och jag vet knappt vilket ben jag ska stå på längre.

Har tagit ledigt från jobbet resten av veckan och i morgon åker jag hem till Tim.Det är det enda stället jag vill vara på nu.Med honom.Tills jag vet att allt är ok.Jag hoppas innerligt att han får en tid denna veckan så man kan få ett avslut på det här.Om det nu blir det.Väntan är olidlig.Men man kan bara bita ihop och se tiden an.Det som sker sker och man får ta tag i det där och då.

Jag har tankar,hemska tankar.Försöker sudda bort dom men jag tror det är normalt.


Några timmars sömn innan jag styr bilen mot Värmland igen.Ska bli skönt att få krama om.Hårt......

/Hilde