Jag ser varje dag som en gåva. Alla dagar tillför mig något som gör mig nöjd och tillfreds med tillvaron.
Nu är vedhögen borta och jag kan lova att vi här på skogsvägen har slitit som djur. Ikväll började vi städa upp på tomten och så mycket som vi skrattar kan jag inte minnas att jag gjort på år och dagar. Tack Tomas Hansson och resten av gänget som gjorde det här till en minnesvärd kväll.
Vad händer i livet? Jag är så mitt uppe i allt så jag hittar inga svar på det. Jag vet bara att varje dag tillför något positivt och både jag och ungarna mår hur bra som helst. Önskar jag kunde säga att jag slappnade av och bara lät mig följa med strömmen och koppla av,men jag går fortfarande och väntar på smällen. Det finns inte en chans att jag ska få må så här bra utan att något ska hända. Jag ser mig som skadat gods,ett trasigt glas som lagats men som är kantstött i kanterna och bara väntar på att gå i kras.
Jag har lovat mig själv att försöka ta en dag i taget och njuta av stunden och inte tänka varken bakåt eller framåt men det är svårt. Livet har varit allt för svårt och tungt för att våga tro igen. Kanske en dag. Tills dess somnar jag med ett leende och vaknar med ett leende. Livet är för kort för att inte våga lita eller tro igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar