Så knackade det på dörren och jag visste vad det gällde.Idag var den dagen dom ÄNTLIGEN skulle få ordning på varmluftspumpen.Den har inte funkat på nästan hela vintern så det HAR varit kallt på övervåningen.När jag öppnade dörren så står där den mest söta kille och ser sååå skamsen ut och talar om att det kommit fel "kort" till pumpen och han bad såååå mycket om ursäkt stackars kille.Och jag kunde inte göra annat än att le åt honom och säga flera gr att det är ok och att nu värmer ju ändå vårsolen och blabla även om det var svinkallt i morse när jag kom hem.Dom där ögonen och det där leendet det tänker jag ta fram när jag känner mig lite depp för det kommer garanterat få mig att le igen.
Jobbat natt inatt och det gick jättebra.Lugnt o skönt men resan hem var slitsam.Sista 5 milen var det verkligen tungt att hålla sig vaken.Och nu när jag vet att jag inte alls fått dom timmars sömn jag behöver och ska tillbaka sen igen gör mig bara ännu tröttare.Får köra ´med öppna fönster i bilen:)
Fick värmande kramar på jobbet och när vi började prata om att jag inte skulle stanna kvar utan flytta hem igen,jaq då var det inte långt till tårarna.DET kommer bli riktigt jobbigt.Men så är det.Livet förändras.Underbara,goa norrmän ;)
Norge finns kvar Hilde ;) bara att resa dit vet du!
SvaraRadera:)
Allt löser sig, du är omsluten av vänner och Kärlek ♥.
Kram Jeanette